Depression och ångest – den äldre människans gissel

C G Gottfries

Under de senaste årtiondena har den äldre delen av befolkningen ökat mycket påtagligt tack vare medicinska vårdinsatser och social välfärd. Numera är det inte bara superfriska människor som når hög ålder. Även den ”vanliga” människan har fått möjlighet att utnyttja den livslängd som generna ger förutsättningar för. Detta har inneburit att vi har möjlighet att studera hur människan ter sig i åldersdekaderna 70, 80 och 90 år.
Det normala åldrandet innebär i stort att individen klarar sig bra upp till mycket hög ålder. Det är först i åldern 95–100 år som åldersförändringarna i hjärnan når sådan allvarlighetsgrad att individen får svårt att klara sig själv. Det är dock uppenbart att det i hjärnan sker förändringar som reducerar hjärnans reservkrafter och därför gör den äldre individen mer känslig för sjukdomar.
Det finns all anledning att särskilja det normala åldrandet från det patologiska åldrandet. Det är endast 5 procent av alla 65-åringar och äldre som enligt epidemiologiska undersökningar lider av så allvarlig mental tillbakabildning att denna uppfyller kriterierna för diagnosen demens. Av demenssjukdomarna är Alzheimers sjukdom den viktigaste, eftersom den medför allvarlig invalidisering och utgör ca 60 procent av alla demenser. Idag pågår en intensiv forskning kring denna sjukdom. Mekanismerna bakom sjukdomen har börjat identifieras och dessutom har behandlingsstrategier kunnat formuleras. Det finns idag bromsmediciner (acetylkolinesterashämmare) med vars hjälp man kan fördröja sjukdomens förlopp.
Även om demenssjukdom är en svår och mycket besvärande sjukdom, är sannolikt depressions- och ångestsjukdomarna den äldre människans stora gissel, åtminstone kvantitativt. Det är uppenbart att 15 procent av alla äldre människor (65 år och äldre) lider av depression, även om depressionen inte uppfyller alla kriterier för diagnosen melankoli. Hos äldre talar man i stället om ”subsyndromal” eller signifikant depression, dvs det rör sig om en depression som är så allvarlig att behandling krävs. Man skall inte utgå från att denna typ av depression är lindrigare än den som uppfyller kriterierna för diagnosen melankoli. Att suicidfrekvensen ökar speciellt hos äldre män som är deprimerade pekar på att det är fråga om ett allvarligt tillstånd. Ca 12 procent av alla äldre människor lider av någon form av ångestsjukdom. Det finns en stor överlappning mellan depressions- och ångestsjukdomen. Diagnoserna av dessa tillstånd är svåra men mycket angelägna, eftersom vi idag har läkemedel med vilka vi kan behandla dem. De s k selektiva serotoninåterupptagsblockerarna (SSRIs) har visat sig ha god effekt vid åldersdepression och även vid olika former av ångesttillstånd hos den äldre människan. Ett viktigt budskap är också att patienter med demens i upp till 85 procent lider av emotionella störningar såsom depressivitet, ängslan, oro, rastlöshet och aggressivitet. Samtliga dessa symptom svarar på behandling med SSRI-preparat. Femtio procent av patienterna med stroke får året efter stroke-attacken en depression, och även denna svarar på behandling med SSRI-preparat.
Det är mycket angeläget att föra ut denna information till distriktsläkare, distriktssköterskor och allmänheten, så att patienter med depressions- och ångestsjukdom kan komma till behandling.