Panikångest kan ha många ansikten. Panikattacker förekommer vid agorafobi, social fobi, specifik fobi, tvångssyndrom, GAD och PTSD. För att diagnosen paniksyndrom skall kunna ställas så krävs enligt DSM–IV, att minst fyra av sammanlagt 13 karakteristiska symtom föreligger. Dessa är andnöd, yrsel, ostadighet, hjärtklappningsattacker, darrningar, svettningar, kvävningskänslor, illamående, stickningar och domningar, värmekänslor eller obehag i bröstet. Här finns också symtom som overklighetskänslor, rädsla för att dö eller att bli tokig eller rädsla för att göra något okontrollerat. Nu räcker det dock inte att ha ett visst antal av dessa symtom, utan symtomen måste dessutom komma oförväntat och oprovocerat. Symtomen får inte heller vara relaterade till någon somatisk sjukdom som t ex giftstruma eller hjärtsjukdom. Symtomen får inte heller härröra från någon annan psykisk sjukdom och det får inte heller föreligga något aktivt missbruk.

Olika orsakshypoteser
Det finns vissa hypoteser och teorier om orsakerna bakom paniksyndrom.
•Den psykoanalytiska förklaringsmodellen menar att panikångest uppstår ur olösta konflikter, ofta från barndomen. Konflikterna har förträngts till det undermedvetna. Det krävs enligt denna modell terapi för att konflikterna skall medvetandegöras och därmed skulle en ångestlindring uppnås.
•Den beteendevetenskapliga teorin hävdar att ångesten uppkommer genom felinlärning och felaktiga tankar. Även här behövs terapi för att tankefelen skall rättas till. Patienten måste helt enkelt lära om, t ex genom kognitiv terapi.
•Slutligen har vi de biologiska teorierna, som under de senaste två decennierna vunnit terräng. Tack vare nya forskningsfynd och inte minst framgångsrika behandlingsresultat vid flera olika ångesttillstånd är den biologiska skolan på stark frammarsch. Det pågår intensiv forskning och framför allt när det gäller det serotonerga systemets betydelse vid panikångest. Framstegen har varit stora, men än kvarstår mycket forskning för att förstå detta systems betydelse fullt ut.
Det serotonerga systemet griper in i alla delar av vårt dagliga liv. Det dämpar vår oro och ångest. Det styr vår sexualla drift. Det griper även in i vår dygnsrytm och påverkar hur vi upplever årstider. En rubbning i detta system får följaktligen till följd att vi sover dåligt, äter dåligt, upplever oro och har svårt att koncentrera oss. Vår verklighetsuppfattning och världsbild blir förändrad vid en serotonerg störning. Även om det nu presenterats en rad olika förklaringsmodeller till paniksyndrom så är det sannolikt inte så att det endast är en modell eller en faktor som kan förklara syndromet, menar Barbro Sinner. Här finns med all säkerhet såväl biologiska som psykologiska faktorer som interagerar.

Yngre drabbas mest
Hur många drabbas då av paniksyndrom? Inkluderas även agorafobin är det 6 procent av befolkningen som är drabbad. Exkluderas agorafobikerna blir siffran istället 4 procent. Speciellt bekymmersamt är att så många barn drabbas redan före tio års ålder. Det visar sig att i de flesta fall har paniksyndromet gått direkt i arv från barnets mor eller far. Peaken för insjuknandet är mellan 15 och 20 år. Att någon insjuknar i paniksyndrom över 40 års ålder hör till ovanligheterna, men det förekommer.
Anamnesupptagandet är A och O, menar Barbro Sinner. Vikten av tidig diagnostisering kan inte nog betonas. Många av dessa patienter har gått omkring i åratal med sina symtom. Oftast har de sökt vård och blivit utredda både med avseende på hjärt- och hjärnfunktioner – utan resultat. I första hand är det primärvården dessa patienter söker. Att söka psykiatrisk hjälp är fortfarande i hög grad förknippat med skuld- och skamkänslor.

Flera behandlingsstrategier
När vi står inför en behandlingsstart finns såväl farmaka, kognitiv beteendeterapi, exponeringstekniker, tillämpad avspänning som psykosocialt stöd som tillgängliga behandlingsstrategier. När det gäller farmaka så utgör idag SSRI-preparaten förstahandsmedel. Klomipramin används om en patient inte kan fördra SSRI. Sedan har vi ju bensodiazepinerna som man knappt vågar nämna, menar Barbro Sinner. De försvarar dock i vissa fall sin plats i ett inledande behandlingsskede. SSRI kan initialt ge en ångestförstärkning, vilken minskas genom ett temporärt tilllägg med bensodiazepiner. När väl SSRI successivt trappats upp till optimal dos kan bensodiazepinsubstansen seponeras.
De läkemedelsrelaterade problem som ses vid behandling av paniksyndrom är alltför låga eller för höga läkemedelsdoser. Det är viktigt att ta plasmakoncentrationer, ett förhållandevis billigt och kostnadseffektivt hjälpmedel, menar Barbro Sinner. Det är viktigt att beakta den farmakokinetiska variation som faktiskt finns i en population. En förutsättning för en framgångsrik behandling är en optimal, individuell behandlingsdos och inte minst att behandlingstiden blir tillräckligt lång.
Vad är då en adekvat behandlingstid? Den frågan låter sig inte besvaras enkelt. Vi har ännu relativt kort erfarenhet av dessa nya behandlingsprinciper. För 20 år sedan såg strategierna helt annorlunda ut. Vad man dock kanske skulle kunna säga är att vid en nydebuterad panikångest så räcker det i många fall med ca 6 månaders behandling. De patienter som där- emot gått omkring med sin sjukdom i ett eller flera decennier behöver betydligt längre behandlingstid. Hur som helst får det inte finnas några restsymtom innan vi släpper våra panikångest-patienter, menar Barbro Sinner.
Sist men inte minst är det oerhört viktigt med information om sjukdomen och dess symtom till patienten. Patienten skall lära sig att undvika ångestframkallande agens som tex koffein, sympatomimetika och alkohol.Vi får inte heller glömma bort att rökning kan potentiera ångest, menar Barbro Sinner.