Signalämnena och symtomen

Referat av föredrag

När det gäller en rad psykiatriska tillstånd har forskarnas intresse under senare år alltmer fokuserats på hjärnans olika transmittorsystem. I första hand skall man nog försöka koppla störningar i olika signalsystem till olika symtom snarare än till speciella diagnoser, menar docent Elias Eriksson, Göteborg.

Inte minst inom barnpsykiatrin tror han att det mycket är fråga om symtomrelaterade indikationer snarare än syndromrelaterade. När det t ex gäller dopamin-blockerarna så motverkar ju dessa symtom som hallucinos och vanföreställningar, inte bara vid schizofreni utan även vid en rad andra psykossjukdomar, som egentligen uppenbart skiljer sig från schizofreni.
Inom schizofrenisyndromet är inte heller dopaminantagonister effektiva mot alla symtomen, utan bara mot vissa. Man har en god effekt på de positiva symtomen, medan effekten mot de negativa symtomen är mycket sämre. De nya atypiska medlen som numera används vid psykos anses i flera avseenden vara bättre än äldre preparat. Dessa är mer ospecifika och påverkar helt enkelt fler receptorer än vad de traditionella medlen gör. Detta talar för att fler signalämnen är inblandade vid schizofreni.
På motsvarande sätt är det för serotoninåterupptagshämmarna, som olyckligtvis fortfarande kallas antidepressiva, men i realiteten påverkar en rad olika symtom vid olika sjukdomar, förklarar Elias Eriksson. Generellt har dessa medel en effekt på nedstämdhet, ångest, irritabilitet och tvångsmässighet, oavsett underliggande sjukdom. Även för serotonin verkar det vara så att det mer är specifika symtom som är kopplade till serotonin än vissa specifika sjukdomar. Det finns också iakttagelser som visar att man delvis får andra effekter av serotonerga antidepressiva jämfört med noradrenerga antidepressiva vid depression. Alla depressioner svarar helt enkelt inte lika bra på en och samma behandling. Återigen handlar det nog i stället om enskilda symtom.
Det finns därför redan idag anledning att tänka sig att framtidens psykofarmakaförskrivning i allt högre utsträckning kommer att baseras just på symtomindikationer, menar Elias Eriksson. Om man nu har många effekter av ett visst läkemedel, som t ex SSRI-medlen, är det då givet att alla dessa olika effekter medieras via samma receptorer i hjärnan? Skall man se alla de tillstånd som svarar på visst medel som om de vore besläktade med varandra? Eller är det så att olika effekter medieras via olika synapser?
– Jag tror inte att man skall se alla de olika indikationerna för SSRI som ekvivalenta, menar Elias Eriksson. Även om det vid depression inte är någon större skillnad i effektivitet mellan adrenerga och serotonerga antidepressiva, så visar sig de serotonerga medlen vara bättre vid panikångest, tvångssyndrom och premenstruell dysfori. Sannolikt påverkar inte SSRI samma mekanismer vid de olika tillstånden. Ser vi sedan till dos och dosstorlek av de serotonerga medlen, så är det betydligt lägre doser som behövs vid t ex panikångest och premenstruell dysfori än vid depression och tvång. Detta talar också för att de här effekterna utspelar sig i olika synapser i hjärnan.
På samma sätt varierar också tillslagstiden mycket påtagligt. Vid depression, panikångest och tvångssyndrom tar det flera veckor innan man får full effekt. Vid tex premenstruell dysfori kommer effekten inom bara några timmar eller några dagar. I framtiden kommer vi förhoppningvis att lära oss ännu mera om störningar i signalsystem i olika delar av hjärnan och därmed också farmakologiskt kunna modulera de olika symtomen mycket bättre än vad vi kan idag, summerar Elias Eriksson.