OCD – ett plågsamt tillstånd som drabbar tusentals unga

Referat av föredrag

Tvångssyndrom är kanske inte ett tillstånd som vi i första hand associerar till barn och ungdomar. I så fall finns det all anledning att revidera den uppfattningen. Det är nämligen lika många barn och ungdomar som insjuknar i detta syndrom som vuxna. Tvångssyndrom eller OCD (Obcessive Compulsive Disorder) handlar om tvång såväl när det gäller tankar som beteende.
Tvångstankar (obcessioner ) är återkommande, ihållande tankar. Det kan också vara impulser eller fantasier. De här tankarna eller fantasierna är påträngande och meningslösa. Det handlar alltså inte om grubblande tankar om livet eller livssituationer. Tvångstankarna, som upplevs komma från individen själv, ger ångest och medför ofta ett svårt lidande. Individens försök att ignorera dessa tankar lyckas inte.
Hos riktigt små barn ser man inte alltid tvångstankar. Istället är det tvångshandlingarna som är framträdande. Tvångshandlingar (compulsioner) är ett repetetivt beteende, där det känns som om man måste utföra en handling om och om igen, t ex tvätta sig eller kontrollera någonting. Det här leder till att ritualerna ibland kan bli väldigt bisarra. Sammanfattningsvis kan man säga att dessa tvångstankar och tvångshandlingar är så överdrivna och så orimliga att de påtagligt påverkar det dagliga livet och ger ett mycket svårt lidande.
När det gäller sjukdomsdebuten av tvångssyndrom kan man ibland se ett insjuknande redan i mycket unga år, även om det är ovanligt. Hos barn ser man sällan en renodlad symtombild av tvång. Här föreligger också ofta en kombination med vad som senare visar sig vara t ex Aspergers syndrom. Det visar sig också att många av de barn som utvecklar ett tvångssyndrom, under tidiga år har haft tics och en del har också samtidigt Tourettes syndrom. Ticsen debuterar ofta tidigare än tvångshandlingarna. Typisk debutålder för tics är 7–8 år, medan tvångshandlingarna kommer först 2–3 år senare.
När det gäller pojkar är den vanligaste debutåldern av tvångssyndrom runt 10-årsåldern. För flickor är det vanligast med en sjukdomsdebut i tonåren. Prevalenstalet för hela befolkningen anses ligga någonstans mellan 1 och 2 procent. Vad finns det då för bakomliggande patologiska mekanismer bakom tvångssyndrom? Även om det mesta fortfarande är höljt i dunkel finns här en del intressanta forskningsrapporter. En helt nyligen (1999) publicerad forskningsrapport visar att det vid tvång föreligger en rad olika avvikelser i hjärnan som specifikt kan kopplas till sjukdomens olika specifika symtom. Forskarna har genom blodflödesmätningar i hjärnan (PET-studier) kunnat lokalisera dessa avvikelser (ökat respektive minskat blodflöde) till olika delar av hjärnan.
Också när det gäller tvångssyndrom finns det, precis som vid autism, sekundära problem av olika slag som kan uppkomma. Här förekommer tex inlärningssvårigheter, uppmärksamhetsproblem, sömnproblem, humörsvängningar, utbrott, depression och suicidhandlingar. Vad kan vi då göra för dessa barn? Här finns faktiskt en hel del fungerande behandlingsmöjligheter, menar Anne-Liis von Knorring. För det första finns det psykologiska tekniker med beteendeterapi, som fungerar för de här tillstånden. Svårigheten är väl egentligen att få dessa unga patienter att komma till sjukvården. Många vågar överhuvudtaget inte berätta om sina tvångssymtom, utan förnekar dem. Detta gäller framför allt yngre tonåringar som är mycket rädda för att vara ”knäppa”.
Eftersom dessa tillstånd i mycket hög grad påverkar hela familjen så är även stöd till familjen väl så väsentligt. Behandlingen går ut på att sakta exponeras stegvis, och mycket systematiskt klara av det som är svårt. Man försöker förebygga tvångshandlingarna när impulsen kommer. Också kognitiva beteendetekniker kan fungera vid tvångssyndrom. Hos en del fungerar det faktiskt enbart med beteendeterapi, hos andra inte alls.
Här har vi då hjälp av farmaka, förklarar Anne-Liis von Knorring. Och här är det serotonerga farmaka det handlar om. När det gäller behandling med serotonerga farmaka av barn och ungdomar med tvång så finns det en hel del dokumentation. Det visar sig att dessa medel faktiskt fungerar redan från 6 års ålder. De här barnen har vi alltså goda möjligheter att hjälpa, betonar Anne-Liis von Knorring. Bara föräldrarna och barnen nu förstår att söka vår hjälp.