Sambandet serotonin – stressystem
i fokus

C G Gottfries

I basala delar av hjärnan finns ett område som heter hypotalamus, vilket innehåller flera kärnor. Dessa hjärnkärnor styr neuroendokrina system genom att frisätta aktiva ämnen som påverkar hypofysen, som i sin tur frisätter hormoner vilka påverkar tyreoidea, gonaderna och binjurebarken. Det är känt att hypotalamus påverkas av neurotransmittorer som t ex serotonin, noradrenalin och acetylkolin. Vid depressionssjukdom och demenssjukdomar vet man att det föreligger neurohormonella störningar, vilka sannolikt åtminstone delvis betingas av de neurotransmittorförändringar som finns vid dessa sjukdomar.
Även om det är mindre väl utforskat, vet man att könshormonerna påverkar inte bara perifera system utan även centrala funktioner. Kraftiga svängningar finns i balansen av könshormoner hos kvinnor såväl vid mens som i klimakteriet. Det är uppenbart att dessa faser i kvinnans liv ofta är förenade med psykiska symptom som dysfori, depression och aggressivitet. Könshormonerna interagerar med serotonin i hjärnan på ett påtagligt sätt, vilket pekar på ett funktionellt samband. Kvinnor är mer deprimerade än män. Beror denna skillnad på kraftigare könshormonella svängningar hos kvinnan?
Hypotalamus frisätter också thyrotrophin-releasing hormone (TRH), vilket via hypofysen kontrollerar funktionen i den körtel som styr vår ämnesomsättning tyreoidea. TRH har emellertid även andra effekter än de som är relaterade till påverkan av hypofysen. Man har funnit att TRH är ökat i cerebrospinalvätskan hos patienter som är deprimerade och att dessa patienter också har ett försämrat svar på TRH-belastning, dvs reducerad frisättning av tyreoidea-stimulerande hormon (TSH).
Det system som tilldragit sig störst intresse är det vi vanligtvis kallar stressystemet (fig nedan). När vi upplever en kraftig stimulering, aktiveras den kärna i hypotalamusområdet som påverkar stressreaktionen, nämligen nucleus paraventricularis. Denna hjärnkärna frisätter corticotrophin-releasing hormone (CRH), vilket via hypofysen aktiverar binjurarna som frisätter stresshormonet kortisol. Detta hormon förbereder vår kropp för ett svar på den stressande faktorn – skall vi slåss eller fly? Normalt skall stressreaktionen gå över på kort tid. Detta sker genom att kortisol påverkar receptorerna i ett område i hjärnan som heter hippocampus, vilket i sin tur hämmar aktiviteten i hypotalamaus och i hypofysen. Det finns anledning anta att denna ”feedback-mekanism”, som sålunda är en ”stressbroms”, inte fungerar tillräckligt effektivt vid depressionssjukdom och vid demens. Följden blir att individen i fråga får en förlängd stressreaktion. Sextio till sjuttio procent av deprimerade och dementa patienter går omkring med höga kortisolvärden, dvs de är kontinuerligt stressade.

Hippocampusområdet, som innehåller receptorer för kortisol och som skulle förmedla bromsningen av stressreaktionen, kan ta skada av att under för lång tid vara utsatt för höga kortisolnivåer. På detta sätt kan en ond cirkel uppstå, som eventuellt underhåller och förvärrar såväl depressionssjukdomen som demenssjukdomen. Vid demens har man behandlat patienter med en s k serotoninåterupptagsblockerare, dvs ett antidepressivum som aktiverar serotoninsystemet i hjärnan. Härvid har man sett en normalisering av stressreaktionen. Det finns idag också studier som visar att kortisol direkt påverkar serotonin i hjärnan och att kortisolblockerare kan ha antidepressiv effekt.
Av stort intresse är att det idag finns forskning som visar att det föreligger ett samband mellan depressionssjukdom och hjärtinfarktsjukdom. Patienter som har både hjärtinfarkt och depression har högre dödlighet än patienter med enbart hjärtinfarkt. Det finns också kliniska undersökningar som visar att en depression kan föregå hjärtinfarktsjukdomen. Depressionen kan alltså inte förklaras enbart av psykologiska faktorer vid hjärtinfarkt.
Det tycks föreligga en ökad frekvens av metabolt syndrom hos patienter med depression. Det metabola syndromet är en viktig riskfaktor vid hjärtsjukdom och yttrar sig i form av bukfetma, insulinresistens, blodtrycksförhöjning etc. Bukfetma är egentligen ett symptom som man ser vid Cushings syndrom, och det är intressant att Per Björntorp via detta symptom fokuserar sin forskning på stressystemet och dess styrning. Kan bukfetma behandlas med serotonerga läkemedel? Tommy Olsson i Umeå har bedrivit avancerade studier av stressystemet och dess interaktion med serotoninomsättningen. Enligt Olssons studier är det uppenbart att kortisolsystemet är i obalans vid slaganfall. Eftersom man nu har kunnat konstatera en interaktion mellan serotoninreceptorfunktioner i hjärnan och kortisolsystemet, finns det anledning anta att rubbad balans i denna interaktion kan vidmakthålla de stressbetingade sjukdomarna. Det är med nyfiket intresse man ser fram emot farmakologiska behandlingsförsök, vid vilka man använder serotonerga läkemedel för att normalisera interaktionen mellan hjärnans serotonerga aktivitet och stressystemet.