Religion, riter, magi och tvångssyndrom
­ vad är friskt och vad är sjukt?

Susanne Bejerot

Det är näst intill omöjligt att dra en klar gräns mellan vad som är friskt och sjukt vid en bedömning av personligheten. En stor del av dem som lider av tvångssyndrom har även en tvångsmässighet i sin personlighet, dock långt ifrån alla.
Men det är intressant att se att även det som betecknas som "vardaglig vidskepelse", riter, magi och inte minst religion, anknyter till tvångssyndrom och tvångsmässiga personlighetsdrag.

Vi försöker skapa ett sammanhang genom en förståelse när vi inte mår psykiskt eller fysiskt bra. Om det är pressade omständigheter på vår arbetsplats sover vi kanske sämre. Men bara genom att kunna förklara för oss själva varför sömnen är otillfredsställande når vi ett visst lugn.

Biologisk förklaringsmodell
Att bara få ett namn på sina symtom eller, kanske ännu bättre, att få en biologisk förklaringsmodell har i sig en helande effekt. Dessa "torra pusselbitar" är särskilt nödvändiga för dem som lider av bristande symboliseringsförmåga som tex de tvångsmässiga och de med autistiska drag.
Men överlag kan man anta att den biologiska förklaringsmodellen känns ganska trovärdig och "rätt" för den sekulariserade och logiskt lagda svensken, åtminstone den manliga hälften. Och tror patienten på en biologisk förklaringsmodell är förutsättningen sannolikt större för att hon accepterar en farmakologisk behandling. Samtidigt kan man tänka sig att tron på läkemedel som en "ersättning för det som fattas" i sig har en positiv placeboeffekt, precis som vilken betrodd häxbrygd som helst.
Med detta vill jag säga att det inte är den "objektiva sanningshalten" (även om det finns en, eller till och med flera sådana) i förklaringen som är avgörande för effekten utan upplevelsen av att ha funnit den rätta pusselbiten. Bilden av oss själva, i ett sammanhang, är en förutsättning för psykisk hälsa. Man kan jämföra det med den tillfredsställelse man känner när man, efter att en längre stund ha skådat in i en s k tredimensionell bild, plötsligt ser bilden med djup och allt, istället för virrvarret av prickar.

Lyckobringande föremål
Vidskeplighet ligger magin nära. Förekomsten skiljer sig framför allt mellan olika kulturer, skandinaver är tex betydligt mindre vidskepliga än afrikaner. Men de som har farofyllda arbeten som tex piloter och dykare bär oftare lyckobringande föremål än andra. Även idrottsmän såväl som affärsmän förefaller att vara mer vidskepliga än folk i allmänhet, och i likhet med spelarna (gamblers) letar de efter magiska tecken som ska hjälpa dem att vinna.
Att få en känsla av att man ofrivilligt kan påverka ett förlopp med tankens kraft är antagligen helt normalt, och kanske är det även en förutsättning för förmågan till intuition. Vid tvångssyndrom är denna upplevelse av påverkan påtaglig och skrämmande, vid magi är upplevelsen snarare målet för verksamheten.
Kopplad till magi, och i viss mån även till vidskepelse, är riten. Ritualen är enligt Nationalencyklopedin (1994) ett "...standardiserat, institutionaliserat beteende med symbolisk innebörd... Ritualen är symbolisk i det att det formbundna beteendet uttrycker en djupare liggande mening av religiöst, magiskt eller annat slag..."
Det förekommer dock psykiatriska tillstånd där ritualer saknar symbolisk innebörd, som tex vid Aspergers syndrom och vid tvångsmässig personlighetsstörning.
Patienter med Aspergers syndrom är oflexibla därför att de inte kan generalisera. De saknar en automatik i sitt tänkande, de kan inte improvisera och de tänker konkret när det gäller relationer. Detta gör dem rigida, även i sina moraliska värderingar.
Vid jämförelse av diagnoskriterierna i DSM-IV (Mini-D IV, Diagnostiska kriterier enligt DSM-IV, Pilgrim Press 1995) för Tvångsmässig personlighetsstörning, som alltså inte inkluderar tvångshandlingar och tvångstankar, och Aspergers syndrom, slås man av de påtagliga likheterna mellan diagnoserna, något som professorn i barnpsykiatri, Christoffer Gillberg länge påpekat.

Revolutionerande fynd
Psykiatrikern Brant Wenegrat menar i sin bok "The Devine Archetype" (1990) att det mest revolutionerande fyndet inom religionspsykologin är att man identifierat två subgruppper av religiöst fungerande. Den ena gruppen ("intrinsically religious") kännetecknas av en innerlig och tolerant gudstro, med altruistiska drag. Den andra gruppen ("extrinsically religious") har en regelstyrd och formell religiositet.
Den regelstyrda typen förefaller att ha personlighetsmässiga likheter med Tvångsmässig personlighetsstörning och Aspergers syndrom, men också med den grupp av patienter med tvångssyndrom som kännetecknas av symmetribehov och ett behov av att allt ska kännas "absolut rätt". Inte förrän denna exakta känsla infinner sig kan patienten avsluta sina ritualer.

Känslorna styr framför förnuftet
Religion, liksom vidskeplighet, magi och tvångsföreställningar styrs av känslor, snarare än förnuftet. Troligen uppfyller de en nödvändig och naturlig (medfödd) förmåga till, och behov av tro och riter. De förklarar i viss mån upplevelser av transcendens (översinnlighet) och "det oförklarliga". I de fall där gudstron inte bär symboliska övertoner riskerar den bli skrupulös (överdrivet samvetsgrann). Skrupulositet är ett välkänt problem i religionshistorien.
Tvångstankar kan upplevas som en "besatthet av svart magi och djävulen", sådant föranleder magiska åtgärder. Tvångsritualer kan följaktligen beskrivas som en upplevelse av ett alltigenom främmande, oacceptabelt och icke önskvärt magiskt beteende hos den drabbade. I likhet med vidskepelse förekommer åtminstone en viss insikt i det oförnuftiga i att utföra ritualerna.
Vid psykologisk behandling av tvångssyndrom kan man hypotetiskt tänka sig att tvånget möjligen har samma eller en närliggande lokalisation i hjärnan som religions- och "övernaturlighets-upplevelser". Kan patienten se så konkret på sina symtom kan det utgöra en inkörsport till en fruktbar beteendeterapi.