I Lysekil är det vårdarna som är följsamma

Psykiatrin i Lysekil arbetar hårt med att bygga förtroende och motivera patienterna på djupet för att få dem att ta sin medicin. Doserna hålls så låga som är möjligt. Många av patienterna kan trots sina sjukdomar leva bra och självständiga liv.

I Lysekil använder vuxenpsykiatrin sedan 1994 den evidensbaserade metoden Integrerad Psykiatri. Den studeras i det internationella forskningsprogrammet Optimal Treatment Project. De senast publicerade resultaten redovisar utfallet efter två år för 603 schizofrenipatienter som behandlats med Integrerad Psykiatri i tio olika länder. Man mätte patienternas symtom och deras sociala funktion. Man mätte också den stress som patienternas anhöriga upplevde. Efter två år var förbättringarna för patienter och anhöriga inom Integrerad Psykiatri mer än dubbelt så stora som för dem som fick andra liknande behandlingar. (Ian R.H. Falloon et al., Implementation of evidence-based treatment for schizophrenic disorders: two-year outcome of an international field trial of optimal treatment, World Psychiatry 3:2 Juni 2004, sid 104-109) Vårdformen är inte dyrare än den traditionella.

Många patienter har först behandlats inom den vanliga psykiatrin utan att det lett till några framsteg. Och många har mycket dåliga erfarenheter av mediciner med svåra biverkningar. I behandlingsprogrammet Integrerad Psykiatri får alla med tunga diagnoser en egen case manager, ofta en mentalskötare med speciell påbyggnadsutbildning. Ett långsamt och grundligt byggande av förtroende startar.
Själva idén med behandlingsprogrammet är att patienten ska bestämma över sitt eget liv och att alla personer som kan hjälpa till ska samordna sina insatser för att hon ska nå sina mål. Alla ska dra åt samma håll och det är patienten som bestämmer riktningen. Det krävs utbildning i Integrerad Psykiatri av hela vårdteamet för att det ska fungera och vårdarna utbildar i sin tur anhöriga och andra resurspersoner. Programtrohet och kvalitetssäkring med hjälp av manualer, noggrann dokumentation och checklistor är nödvändiga för att man ska nå samma goda resultat som i de vetenskapliga studierna.
För patienterna innebär det mycket jobb att delta i behandlingsprogrammet. De får börja med att fundera ut vilka deras mål med livet är och vilka delmål de behöver uppnå för att komma dit. Egen lägenhet, återupptaget arbete eller studier är ofta de långsiktiga målen. Varje patient har en egen resursgrupp, ett arbetslag som är motorn i behandlingsarbetet. Patienterna väljer själva vilka som ska få vara med. Att patienterna har hög grad av självbestämmande gör att de är mer motiverade att ta ansvar för sina liv.
Resursgruppen träffas vanligen fyra gånger om året. Förutom patienten och case managern brukar läkaren, någon eller några anhöriga och kanske ytterligare någon yrkesmänniska vara med. En hörnsten i behandlingen är att olika samhällsaktörer som psykiatri, försäkringskassa, arbetsförmedling och kommun samverkar och det kan ingå personer från alla dessa organisationer i resursgrupperna. På mötena ringas praktiska problem in och konkreta arbetsuppgifter fördelas. Oftast upplever de anhöriga en stor lättnad när de blir delaktiga i behandlingen. Plötsligt är de inte längre ensamma framför oöverstigliga hinder.

Medicinerna är en viktig del i behandlingsprogrammet. Många gånger har patienterna från början väldigt dålig kännedom om vad det är för mediciner de får och vad de ska vara bra för. Det är case managerns uppgift att förklara och motivera. Patienten och case managern kartlägger tillsammans i hur hög grad patienten tar ordinerad medicin. Behandlarna lyssnar noga till patientens uppfattning om medicinerna och lägger inga negativa värderingar på dålig compliance. Men man undersöker tillsammans med patienten vad som händer när medicinen inte tas. Man genomför aldrig några plötsliga byten av preparat, utan det är långsamma övergångar då man utvärderar effekterna kontinuerligt.

Också resursgrupperna informeras ingående om medicinerna och frågan diskuteras vanligen på varje möte. Doserna kan hållas låga därför att patienterna lär sig kognitiva strategier för att hantera stress och ångest och därför att resursgrupperna har krisberedskap enligt fastställda planer. Om någon patient skulle börja må sämre igen behöver man inte börja med att fråga sig vad man ska göra nu, utan det är bara att handla. Trygghet skapas med annat än farmaka. När biverkningarna minimeras och patienten får ett eget grepp om medicineringen ökar motivationen att ta föreskrivna doser.
Det är det privata företaget Integrerad Närsjukvård Lysekil som bedriver den vuxenpsykiatriska vården på orten och chef är Tommy Nordén. Han berättar att Integrerad Psykiatri fungerar i stort sett lika bra för psykospatienter som för patienter med personlighetsstörningar eller affektiva sjukdomar. Också för patienter med både psykisk sjukdom och missbruk fungerar det mycket bra. En stor del av framgångarna med programmet beror på att man får ordning på medicineringen. Målet är att föra över så mycket bestämmande som möjligt till patienterna själva. Man lyssnar på dem och lägger ner mycket tid och engagemang på att lära dem så mycket om mediciner att de kan göra egna val och ta eget ansvar. Det är doktorn som ska vara följsam mot patienten när han skriver ut mediciner. Begreppet compliance tycker Tommy Nordén står för att man beslutar saker över huvudet på patienterna och övertalar dem att följa ordinationer som de inte är riktigt med på.

Tommy Nordén är chef för vuxenpsykiatrin i Lysekil på västkusten. Man använder den evidensbaserade metoden Integrerad Psykiatri och når mycket goda resultat. Psykiatrins egen sjöbod är en tillgång i patientarbetet.

Foto Charlotta Sjöstedt

I Lysekil precis som på andra ställen kan det förstås vara svårt att säkert veta om patienterna verkligen tar sina tabletter.
- Men vi har ändå så tät uppföljning, så det känns inte särskilt osäkert. Vi har en bra känsla för om patienterna tar sin medicin så som vi kommit överens om, säger Tommy Nordén.
Det brukar vara mycket diskussioner om medicinerna på resursgruppernas möten.
- Till att börja med är man inte samstämmig om medicineringen eller behandlingen över huvud taget, men efterhand som grupperna får mer kunskap börjar de kunna diskutera de här frågorna på ett väldigt kreativt och bra sätt, säger Tommy Nordén.
Den viktigaste hemligheten bakom detta är kanske att det får ta tid att nå samstämmighet.
- Vi lägger ner väldigt mycket tid på att lyssna in olika känslor och rädslor, säger Tommy Nordén.
Han tycker att han själv som doktor har fått en annan syn på biverkningar sedan han började arbeta med Integrerad Psykiatri. En ledstjärna inom programmet är att hålla medicindoserna så låga som möjligt och att gå över från depåmedicinering till peroral. Då kan man finjustera doserna efter patienternas dagsform och deras inflytande kan öka.

Charlotta Sjöstedt