Fokus på ordinationsföljsamhet

Det här numret av TransMittorn kommer att behandla bland annat den viktiga frågan om compliance/adherence/ordinationsföljsamhet eller vad vi nu vill benämna våra patienters benägenhet eller obenägenhet att fullfölja rekommenderade behandlingar. De må vara av psykofarmakologisk, psykologisk, social natur eller som oftast en kombination av dessa tre behandlingsstrategier. Det finns idag tillräckligt tunga bevis för påståendet att en av de viktigaste orsakerna till återfall i psykisk sjukdom är just bristande ordinationsföljsamhet. Min erfarenhet är att detta problem tidigare ägnats endast förströdd uppmärksamhet.

När jag sätter mig ned för att skriva den här ledaren slår det mig att jag redan för många år sedan som ung läkare vid forskningsavdelningen på Ulleråkers sjukhus i Uppsala uppmärksammade de här problemen. Jag tittar i min publikationslista och hittar där en artikel från 1964 publicerad i dåvarande Svenska Läkartidningen. Den har titeln Onödiga recidiv vid mentala sjukdomstillstånd. Jag skriver där att tre faktorer förefaller spela en väsentlig roll. Den första är att patienten känner sig frisk och på eget bevåg avbryter den pågående behandlingen. Den andra är bristande uppföljning och dålig förståelse av betydelsen av långtidsbehandling när patienten får återbesök antingen inom psykiatrin eller annan öppenvård. Den tredje faktorn är bristande ekonomiska förutsättningar att finansiera behandlingsprogrammet.

De här synpunkterna är nu mer än 40 år gamla. Vad har skett under de gångna åren? Tyvärr inte så mycket. Rapporter från olika studier kring compliancefrågor talar sitt tydliga språk. Fortfarande är det så att cirka 50-75 procent av alla patienter med depressiv sjukdom inte följer sina behandlingsprogram efter tre månader och liknande siffror hittar vi i gruppen schizofrent sjuka. Att det vi vill kalla ett välfärdssamhälle alltjämt innebär att många kroniskt sjuka inte klarar sina behandlingskostnader är naturligtvis en stor skam och en utmaning för kommande reformer.

Redaktionens vetenskapsjournalist Charlotta Sjöstedt har samtalat med representanter för olika ingångar till compliancefrågorna och fått viktiga synpunkter som vi nu redovisar med förhoppningen om ett ökat professionellt engagemang från den psykiska hälsovården.

En fråga om blivit alltmer aktuell är den som gäller psykofarmakologisk behandling under och efter graviditet och amning. Jag får i ökande omfattning frågor från unga kvinnor som antingen planerar, befinner sig i graviditet eller är på väg att föda. Hur ska de hantera frågan om läkemedelsbehandlingen? Detta är komplicerade, ofta livsavgörande frågor. Christina Spjut, överläkare vid psykiatriska kliniken S:t Görans sjukhus i Stockholm, är den av mina kolleger som bäst behärskar detta område. Hon ger oss sina viktiga synpunkter. Läs och begrunda.

Dessutom innehåller detta nummer av TransMittorn en kort presentation av 2006 års mottagare av Lundbeckstiftelsens forskningsstipendier och en hel del annat.
Redaktionen önskar god läsning och välkomnar alltjämt debattinlägg. alltjämt innebär att många kroniskt sjuka inte klarar sina behandlingskostnader är naturligtvis en stor skam och en utmaning för kommande reformer.
Redaktionens vetenskapsjournalist Charlotta Sjöstedt har samtalat med representanter för olika ingångar till compliancefrågorna och fått viktiga synpunkter som vi nu redovisar med förhoppningen om ett ökat professionellt engagemang från den psykiska hälsovården.

Illustration Anders Holmqvist

Jan Wålinder Ordförande i Svenska Lundbeckstiftelsen