Besvärande okunskap om psykiska handikapp

Ove S Ohlsson
Förbundsordförande Riks-IFS

Psykiatrireformen, som trädde i kraft den 1 januari 1995, innebär ett genombrott för bättre vård, stöd och service av långvarigt och svårt psykiskt sjuka människor. Bland dessa är det individer med diagnosen schizofreni som utgör den dominerande gruppen.
Att det rör sig om en av samhället eftersatt och bortglömd grupp framgår av att riksdagen som, trots det besvärande statsfinansiella läget, anslagit 1,2 miljarder i stimulansbidrag för att förbättra förhållandena för de drabbade.

Riks-IFS har genom aktiv medverkan vid reformernas genomförande synliggjort de psykiskt långtidssjukas problem och deras anhörigas svåra utsatthet. Som en bekräftelse på det sistnämnda har IFS-rörelsen erhållit 37 miljoner kronor av stimulansbidraget till organisationsstöd, utbildning och projektverksamheter. Det är vad vi vet det största bidraget som ett handikappförbund någonsin fått.
Men Riks-IFS och dess medlemmar kan knappast slå sig till ro och invänta effekten av reformen. Bristerna är idag så stora, framför allt inom socialtjänsten och psykiatrin, att alla krafter behövs. Även om riksdagens stimulansmedel kommer att bidra till en bättre samverkan mellan de två huvudparterna och initiera igångsättning av olika verksamheter, så måste IFS:s medlemmar ändå medverka genom sina erfarenheter samt genom information och påtryckningar gå i spetsen för det nu inledda förändringsarbetet. Större delen av Riks-IFS:s utbildning siktar på att göra medlemmarna bättre skickade till detta.
Inom socialtjänsten är handfallenheten inför mötet av den "nya" klientgruppen påfallande stort. Särskilt besvärande är okunskapen om det psykiska handikappet, vilket har medfört att ytterst få av de psykiskt långtidssjuka fått bistånd enligt rättighetslagen LSS (lagen om stöd och service). Endast ett obetydligt antal gruppbostäder eller andra boendeformer finns inom kommunerna, likaså är verksamheter för daglig sysselsättning starkt eftersatta eller saknas helt.
Psykiatrin kännetecknas i stor utsträckning av en föråldrad organisationsstruktur som ej anpassats till modern psykosvård, med bl a uppsökande och förebyggande vård. Den öppna psykiatriska vården kännetecknas idag av eftersläpningar vad gäller utbyggnad och innehåll. Allt för mycket styrs också av statiska organisationsformer, vilket sker på bekostnad av patientinflytande. Patienternas egna reella behov och önskemål kommer ofta till korta.
Ett annat starkt eftersatt område är forskningen kring schizofreni och andra psykossjukdomar. Samhällets totalkostnader för dessa sjukdomar är 40 miljarder kronor per år! Den totala samhällskostnaden för cancersjukdomar uppgår till samma summa. Forskningsmedlen för schizofreni är dock endast en tiondedel av cancerforskningens! Mot bakgrund av de stora framgångar som cancerforskningen medfört för de cancersjuka, borde de schizofrenisjukas livssituation idag ha varit betydligt bättre om motsvarande forskningssatsningar gjorts inom schizofreniområdet. Av det skälet tillkom Riks-IFS Schizofrenifond för några år sedan. Utvecklingen av fondmedel har hittills varit långsam, men genom kampanjer söker vi nu öka fondens storlek.
Riks-IFS stödjer i första hand sådan psykiatrisk forskning som har en praktisk inriktning, då vi anser att alltför mycket av dagens forskning är inriktad på diagnostiska och terminologiska detaljer. Därmed inte sagt att sådan forskning inte också har ett värde.