Överge begreppet neuropsykiatri!

För en tid sedan deltog jag i ett seminarium med titeln ”ADHD hos vuxna – neuropsykiatriskt funktionshinder”. Det var ett informativt möte som behandlade problemen med utgångspunkt från de kunskaper vi idag har genom forskning på framförallt barn och ungdomar. Bland annat diskuterades när man ska misstänka ett neuropsykiatriskt funktionshinder. Följande omständigheter lyftes fram:

Begreppet neuropsykiatri har funnits sedan slutet av 1800-talet och präglade under lång tid den europeiska psykiatrin. Psykiatri och neurologi levde sida vid sida. Gemensamma institutioner för de två specialiteterna växte fram på kontinenten. Sedan uppstod, främst på grund av Freuds psykoanalytiska teorier, en dikotomi som separerade psykologisk och biologisk psykiatri till stort förfång för kunskapsutvecklingen. Positionerna var låsta. Nu vet vi bättre. Med hjälp av allt mer avancerade tekniker, alltifrån molekylärbiologi till så kallade avbildande tekniker, har vi fått insikt i centrala nervsystemets funktion vid allvarlig psykisk sjukdom. Vi får en allt större kunskap om vilka bansystem i hjärnan som inte fungerar optimalt vid så allvarliga sjukdomar som till exempel schizofreni, affektiv sjukdom, ätstörningar och gruppen ADHD. Dessa funktionsstörningar utgör grunden för de symtom vi ser i kliniken. Observationerna ger intressanta ingångar till farmakologiska och andra angreppspunkter i behandlingen.

Det internationella sällskapet för neuropsykiatri höll nyligen en kongress i Sydney, Australien. Här diskuterades det meningsfulla i att behålla begreppet neuropsykiatri. Allvarlig psykisk sjukdom har som grund förändringar i central neurobiologi. Varför då försöka urskilja några tillstånd som skulle vara särskilt neuropsykiatriska? Jag menar att framförallt barn- och ungdomspsykiatrin måste överge begreppet neuropsykiatri. Det försnävar vår horisont både beträffande orsak och behandling och vår förståelse för uppkomstmekanismer. Jag delar min kollega i Halmstad Lars Häggströms uppfattning att ”begreppet neuropsykiatri kommer att omfatta all psykiatri”. Det fråntar på intet sätt yttre faktorer deras betydelse för patoplastiska effekter. Vi behöver inte dikotomi utan symbios, allt i syfte att ge våra patienter ett så professionellt omhändertagande som möjligt.
Goodbye neuropsychiatry!

Det här numret av TransMittorn blir det sista med Anna-Greta Nylander, marknadschef hos H. Lundbeck AB, i redaktionen. Hon flyttar under våren 2007 sina bopålar till koncernens huvudkontor i Valby, Köpenhamn. Redaktionsarbetet de senaste åren har i många stycken präglats av Anna-Gretas professionalism och hennes öppna, eklektiska inställning att ge TransMittorn status som en aktuell, informativ publikation med syftet att spegla kunskapsläge och debatt inom psykiatrin. Hennes kloka beslut och snabba hantering har gjort redaktionsarbetet stimulerande och framgångsrikt. Övriga redaktionen tackar för samarbetet och önskar Anna-Greta lycka till i framtiden.

Jan Wålinder Ordförande i Svenska Lundbeckstiftelsen