En tredjedel av transplanterade Parkinsonpatienter markant bättre

Hittills har cirka 400 Parkinsonpatienter i hela världen fått dopaminproducerande celler intransplanterade i sina hjärnor. Men alla blir inte bättre. Ett träget forskningsarbete pågår för att förbättra metoderna och ta reda på vilka patienter som det lönar sig att operera.

Fortfarande finns inget bra svar på varför sjukdomen uppstår. Troligen kan det finnas olika orsaker i olika fall. Hos patienter som har ärftliga former av Parkinson verkar det till exempel kunna handla om för mycket fria radikaler, inflammation eller felveckning av proteiner. Medicinerna är viktiga, men med tiden avtar deras effekt delvis. Dessutom ger de biverkningar i form av ofrivilliga rörelser och patienterna utvecklar också snabba fluktuationer mellan god och dålig rörlighet, det så kallade on–off-fenomenet.
– De celler som tar emot dopaminsignalen svarar inte riktigt på rätt sätt. Varför vet man inte. On–off-fenomenet är delvis en gåta, men det är en jättestor nackdel och betyder att på sikt får alla patienter väldigt stora problem med sin sjukdom, säger Patrik Brundin, professor i neurovetenskap i Lund. Han har lagt ner många års forskarmöda på att göra transplantation till ett bra behandlingsalternativ. 18 patienter har transplanterats i Lund. Det är nervceller från aborterade embryon man använder.
– Cellerna är unga och omogna, har precis börjat tillverka dopamin och har börjat få små korta utskott, säger Patrik Brundin.
I hela världen har omkring 400 patienter transplanterats. Av de som opererats i Lund har ungefär en tredjedel blivit påtagligt bättre, en tredjedel har bara blivit något bättre och en tredjedel inte bättre alls. Cirka 15 procent har drabbats av ofrivilliga rörelser till följd av transplantationen.

Flera problem måste lösas innan transplantation kan bli en rutinmetod. Man måste få veta varför en del patienter blir bättre och andra inte och kunna säga vilka det lönar sig att operera. Man måste lösa problemet med ofrivilliga rörelser och man måste få mycket större tillgång på celler att transplantera.
– Det går inte att förlita sig på aborterade embryon. Det är logistiskt för svårt och i många länder anses det etiskt oförsvarligt att använda dem, säger Patrik Brundin.
Lösningen är stamceller och Patrik Brundin tror mest på embryonala stamceller även om de etiska problemen då finns kvar. Han ser hoppfullt på framtiden.
– Jag tror att man kommer att kunna behandla många patienter. Det handlar om att få en bra källa till celler och göra studier där vi lär oss mer om vilka patienter som är lämpligast att operera. Och allteftersom vi lär oss mer kommer vi nog att kunna skräddarsy transplantationer.

Charlotta Sjöstedt