Frågan om mänsklig neurogenes kan snart vara avgjord

En ny metod för åldersbestämning av celler har utvecklats av stamcellsforskaren Jonas Frisén. Det går nu att fastställa om nervceller förnyas i människohjärnan. Färska resultat visar att nybildning inte pågår i occipital cortex. Resultat från analyser av hippocampus är på väg.

1998 kunde Peter Eriksson, neurolog i Göteborg, påvisa nybildning av neuron i mänsklig hip-pocampus (Nature Medicine 4 1998, 1313–1317). Studien var förenad med stora praktiska svårigheter och därför har ingen kunnat ge sig på något försök att upprepa den. I djurstudier använder man ämnet bromodeoxyuridine för att se vilka celler som delar sig. Ämnet är toxiskt och kan inte användas för studier på människa. Men Peter Eriksson lyckades få utföra postmortemanalyser av cancerpatienter som fått bromodeoxyuridine i diagnostiskt syfte. Det finns risk både för falskpositiva och falsknegativa resultat med bromodeoxyuridine-metoden och skeptikerna menar att en enda studie inte kan avgöra frågan om neurogenes hos människa. En indikation på att det förekommer är att man hittat något som verkar vara omogna nervceller i hippocampus. Man har lyckats påvisa neurogenes hos en rad däggdjur, men nya metoder för studier av människa är starkt eftertraktade.

Ny tillämpning av arkeologisk metod
Ett stort kliv framåt är nu taget genom att mänskliga celler kan åldersbestämmas med hjälp av en metod som länge använts inom arkeologin, nämligen mätning av kol-14-halter. Det är Jonas Frisén, professor vid institutionen för cell- och molekylärbiologi på Karolinska Institutet i Solna, som kommit med idén. På grund av de kärnvapentester som gjordes över jord 1955–63 nådde halterna av kol-14 en extrem topp under denna period. Därför går det att åldersbestämma modernt material med mycket högre precision än arkeologiskt. DNA-molekylerna i en cell omsätts inte sedan cellen har delat sig för sista gången och de kommer att innehålla samma halt av kol-14 som atmosfären hade när cellen föddes. Med en säkerhet på plus minus ett par år kan man därför säga när en cell i en människokropp blev till. Jonas Frisén och medarbetare har publicerat resultat från postmortemstudier av fem individer födda före kärnvapentesterna och fem individer födda efter (Cell, vol 122 2005, 133–143). Nervcellerna i cerebellum och occipital cortex var ungefär lika gamla som individerna. Detta utesluter inte att neurogenes förekommer i andra hjärnregioner eller i cortex efter skador, menar författarna.

Kurvan visar halterna av kol-14 i atmosfären och åldern på celler hos en person född 1967. Neuron i occipital cortex och cerebellum är i stort sett lika gamla som individen. Medelåldern på alla typer av celler i occipital cortex är lägre och medelåldern på icke-neuronala celler är ännu lägre. Slutsatsen är att gliaceller men inte nervceller har nybildats i occipital cortex.

 

Människan behöver sina minnen
Frågan om den mänskliga neurogenesens vara eller icke vara debatterades den 16 september då Sällskapet för Biologisk Psykiatri konfererade på Säröhus utanför Göteborg. Arvid Carlsson, nobelpristagare och professor emeritus i farmakologi, Göteborg, stod för skepsisen. Jonas Frisén argumenterade för.
Arvid Carlsson framhöll att om det nu är så att neuron faktiskt nybildas i human hippocampus så är det därmed inte sagt att det har någon funktionell relevans. Vidare kan det finnas goda skäl till att neurogenes förekommer hos djur, men inte hos människa. De flesta studier är gjorda på råttor och de växer hela livet. Hos råttorna är det alltså växande hjärnor man studerar, vilket det inte är hos människa. Men den huvudsakliga anledningen till att neurogenes inte borde förekomma hos vuxna människor är att det skulle störa vårt långtidsminne, menade Arvid Carlsson.
– Om vi går ner till salamandrarna som inte behöver komma ihåg så mycket, så kan de till stor del bilda ny hjärna om den skulle gå förlorad. Men sen när vi stiger upp i evolutionen blir det värre och värre. Till slut hos primater kan man se lite nybildning. När man sen kommer till människan då är det absolut noll.
När människohjärnan anläggs finns det en oerhörd precision i cellernas vandring till sin rätta plats vid rätt tidpunkt
.– Om det skulle ske en nybildning så skulle hela det fantastiska minnesförråd som vi har, motoriskt, intellektuellt och så vidare äventyras. Vi måste ha kvar våra nervceller och de ska sitta på den plats de var den gången man lärde sig en sak, sa Arvid Carlsson.Han framhöll att Jonas Friséns fynd i occipital cortex och cerebellum stärker den här uppfattningen. Occipital cortex valdes för att man hos djur funnit nybildning just där.

Sista ordet inte sagt
Jonas Frisén menade att man ska akta sig för att jämföra äpplen och päron. Han höll med om att det i nuvarande kunskapsläge verkar som att någon nybildning inte sker i cortex hos vuxna människor, men det finns fortfarande starka indikationer på att det sker i hippocampus. Med kol-14-metoden kan man nu börja undersöka region för region.
– Jag eller någon annan har inte föreslagit att alla nervceller i hjärnan omsätts. Det här är antagligen begränsat till några regioner. Hur många det är vet vi inte, men i och med att det är svårt att studera ska jag inte ta gift på att det är mer utspritt än vi tror.
Arvid Carlsson påpekade att man inte brukar se några förbättringar vid neurodegenerativa sjukdomar när de väl satt igång, vilket indikerar att nya nervceller inte bildas.
– Det är kanske vi som kan motverka våra neurodegenerativa sjukdomar som inte utvecklar symtomen, replikerade Frisén.
Debattörerna enades slutligen om att människohjärnan oavsett hur det är med neurogenesen har stor plasticitet. Det finns goda möjligheter till omorganisation och förbättring av funktioner på andra sätt än genom nybildning av nervceller.

Charlotta Sjöstedt