Samspelet mellan könshormoner och serotonin Elias Eriksson

En av de viktigaste fysiologiska funktionerna hos serotonin är sannolikt att modulera könshormonstyrt beteende. Kanske är detta en av serotoninets huvuduppgifter. Tankarna framförs av professor Elias Eriksson, Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg.
Och i så fall, skulle könshormonstyrt beteende kunna moduleras av serotonin? Och vice versa: Har könshormonerna betydelse för alla typer av serotoninrelaterat beteende? Kan könshormonerna även spela en viss roll vid olika typer av serotoninrelaterade sjukdomar som vi normalt inte direkt associerar till könshormoner?
Premenstruell dysfori (PMD) med symtom som nedstämdhet och ökad irritabilitet är det psykiatriska tillstånd som mest uppenbart och direkt är relaterat till könshormoner, menar Elias Eriksson. Symtomen uppträder synkront med könshormonernas fluktuationer. Tar man bort könshormonerna antingen genom ovarectomi eller GnRH-analoger eller naturligt genom menopaus, så försvinner besvären.
Om man hos kvinnor, som fått behandling med GnRH-analoger, sedan tillför exogent könshormon så återkommer PMD-symtomen hos dessa kvinnor med ökad känslighet.
Det är ingen tvekan om att detta är hormonstyrda symtom, menar Elias Eriksson. Betraktar man symtomatologin så förefaller denna samtidigt vara påverkad av serotonin.
Följaktligen har också serotonerga medel en mycket god behandlingseffekt vid PMD, vilket idag finns visat i en lång rad studier. Den goda effekten ses hos ca 90 procent av de kvinnor som behandlas med SSRI mot sin premenstruella dysfori.
En viss effekt, om än inte jämförbar med SSRI, ger behandling med tryptofan. Behandling med serotoninfrisättaren fenfluramin har också effekt vid PMD. Däremot har inte fenfluramin någon effekt vid depression. PMD kan därmed sägas utgöra en modellsjukdom för ett serotonergt tillstånd. Här har vi således ett könshormonstyrt betee
Här har vi således ett könshormonstyrt beteende som på ett påtagligt sätt kan moduleras av serotonin. En konklusion, menar Elias Eriksson, skulle kunna vara att könshormonstyrt beteende tycks vara under ganska uttalad serotonerg påverkan.
Vilken betydelse har då könshormoner för serotoninrelaterat beteende? De psykiatriska tillstånd som svarar på behandling med SSRI är ett antal; depression, panikångest, PMD, OCD, social fobi, bulimi, anorexi, GAD. Vid dessa serotonergt relaterade tillstånd ser man en tydlig könsskillnad ifråga om prevalens.
Vad finns det då för stöd för en koppling till könshormoner vid ovannämnda tillstånd? Depressionssjukdom är dubbelt så vanligt hos kvinnor som hos män. Denna prevalensskillnad ses dock inte före puberteten, vilket starkt talar för könshormonernas betydelse i sammanhanget, menar Elias Eriksson.
Här finns ett observandum värt att notera, och det är att kvinnor tycks svara bättre på behandling med SSRI-preparat än män, vilka tycks svara bättre på noradrenerga preparat. Denna skillnad i behandlingssvar ser man dock inte hos kvinnor som passerat menopaus, konstaterar Elias Eriksson. Interaktioner mellan könshormoner och serotonin tycks följaktligen vara av betydelse.
Vid tvångssyndrom har GnRH -analoger en antitvångseffekt, vilket talar för att könshormoner är inblandade även i detta tillstånd.
Vidare har man i djurstudier kunnat visa en ökad andnings-variabilitet när man ”tar bort” serotonin. En ökad andningsvariabilitet föreligger vid såväl PMD som vid panikångest.
SSRI-behandling har också effekt vid bulimi, vilket talar för att detta tillstånd bör räknas till de serotonerga sjukdomarna.
Serotoninrelaterade beteenden tycks således ofta vara under påverkan av könshormoner. En tänkbar modell är att köns-hormonerna utövar sin effekt på beteendet via serotonin, menar Elias Eriksson. Mycket talar t ex för att testosteron ger en ökad aggressivitet om serotoninet ”stängs av”.