Könsskillnader i personlighetsegenskaper Tomas Eriksson

Vilken typ av skillnader föreligger mellan män och kvinnor? Vad är orsaken till dessa skillnader?
Vad som är typiskt manligt och typiskt kvinnligt är uppenbart för alla. Vad som orsakar eventuella könsskillnader har dock blivit en het potatis. Om man gör påståendet ”män är längre än kvinnor” är det ingen som protesterar. Alla vet att mäns medellängd överstiger kvinnors och att det är meningslöst att förneka det. Nästan alla är också beredda att tillstå att detta är en biologiskt betingad könsskillnad som har sin grund i evolutionära mekanismer. Samma sak gäller påståenden om att män är starkare än kvinnor och att de härigenom också når bättre resultat i olika idrottstävlingar än kvinnor.
Nästan ingen blir särskilt upphetsad av dessa förhållanden. Alla är dessutom medvetna om att dessa sanningar endast gäller medelvärden – inte individer; de manliga och de kvinnliga normalfördelningskurvorna uppvisar kraftiga överlappningar för alla upptänkliga könsskillnader.

Feminismen har satt dagordningen
Om man i stället skulle våga sig på att hävda att ”män är polygama, kvinnor är monogama” tar det snabbt hus i helvete. Redan tanken att det faktiskt skulle finnas några systematiska skillnader mellan könen i grundläggande personlighetsegenskaper är oacceptabel för många feminister och möjligheten av att sådana skillnader skulle kunna betingas av biologiska faktorer får inte beaktas, diskuteras eller analyseras.
I en ledare i tidskriften Genus (nr 3/99) hävdas sålunda ”det är en grundläggande premiss i genusforskning att skillnader mellan män och kvinnor i egenskaper, beteenden, sysselsättning, etc inte kan förklaras biologiskt.”
Det är värt att påpeka att tidskriften Genus ges ut av det statliga sekretariatet för genusforskning. Feminismen tycks sålunda ha blivit något av en statsideologi.

Olika skolor tvistar
Om det råder enighet om att fysiska skillnader mellan könen är biologiskt betingade går åsikterna vitt isär beträffande orsaken till skillnader i personlighetsegenskaper. Enligt en uppfattning betingas könsskillnader i personlighetsegenskaper uteslutande av den sociala miljön. När en människa föds är hon ett oskrivet blad, tabula rasa, vad gäller alla egenskaper utom de rent fysiska. Den miljö i vilken hon lever och hennes upplevelser under livet kommer att avgöra vad som skall skrivas på detta blad, det vill säga vilka personlighetsegenskaper som hon skall få.
Enligt en annan uppfattning har personlighetegenskaper uppstått på samma sätt som fysiska egenskaper. Även könsskillnader i personlighetsegenskaper har sålunda uppstått genom evolutionära mekanismer. Det finns ett överväldigande vetenskapligt stöd för att denna senare uppfattning är den korrekta.

Att rent fysiska könsskillnader är betingade av evolutionen är de flesta överens om. Vad som betingar könsskillnader i personlighetsegenskaper är mycket omdiskuterat.

Evolutionens mekanismer
Evolutionens mekanismer beskrevs första gången av Darwin i hans berömda verk om arternas uppkomst. Med evolution menar man förändring (snarare än utveckling) av olika organismers ärftliga egenskaper genom tiden. Evolutionstrycket främjar livsformer som är anpassade (adapterade) till den miljö i vilka de förekommer.
En adaptation till en viss miljö kommer till stånd genom att de individer inom en grupp som har de bästa förutsättningarna för att överleva och fortplanta sina gener kommer att göra det i högre utsträckning än individer med sämre förutsättningar. Härigenom sker en selektion som får till konsekvens att individer med gynnsamma egenskaper med tiden kommer att bli allt vanligare och individer med mindre gynnsamma egenskaper allt mer sällsynta.
Selektionen (det naturliga urvalet) inom gruppen kan ske genom några olika mekanismer. Genom s k överlevnadsselektion sker ett urval av de individer som har bäst förmåga att skaffa föda, besegra sina fiender etcetera. Den som inte klarar att överleva har givetvis mindre möjligheter att fortplanta sina gener till kommande släktled.
Härutöver sker ett urval genom en sexuell selektion. För att få möjlighet att sprida sina gener måste man dels besegra sina rivaler av samma kön (intrasexuell selektion) och dels ha sådana egenskaper som krävs för att man skall kunna attrahera en partner av motsatt kön (intersexuell selektion). För att selektionsmekanismerna skall fungera krävs givetvis att inte alla individer är lika. Det måste föreligga en variation i egenskaper mellan individerna inom den grupp i vilken selektionsmekanismerna verkar.
En förutsättning för att den erforderliga variationen skall föreligga inom gruppen är att ärftliga egenskaper faktiskt kan ändras. Sådana ändringar av arvsmassan kan uppstå antingen genom mutationer (slumpmässig förändring av en gen) eller genom omkombinationer av gener; en ny kombination av några gener kan visa sig ge bättre överlevnads- eller fortplantningsbetingelser än en tidigare kombination.

Evolutionär adaptation förutsätter flera bakomliggande mekanismer.

Reproduktionsstrategier hos män och kvinnor
De rent fysiska förutsättningarna för fortplantning – och därmed spridningen av de egna generna till kommande släktled – är mycket olika mellan könen.
Det antal barn en kvinna kan föda under sin livstid är starkt begränsat. Varje graviditet innebär för kvinnan en avsevärd investering i form av tid och energi. Det är följaktligen av största vikt att allt blir rätt. Först gäller det att kvinnan själv har sådana egenskaper som gör att hon klarar av graviditetens och moderskapets vedermödor. Det gäller också för kvinnan att välja partner med största urskiljning. Denne bör dels ha sådana egenskaper som gynnar avkommans överlevnad och fortplantning, dels ha vilja och förmåga att skydda kvinnan och den gemensamma avkomman efter födseln.
En man däremot, kan under sin livstid få ett mycket stort antal barn. Varje befruktning innebär för mannen endast en mycket begränsad energiinsats. Mannen behöver sålunda inte vara särskilt selektiv i sitt val av partner. Om han ena dagen befruktar en kvinna med mindre gynnsamma överlevnadsegenskaper kan han bara några timmar senare befrukta en annan kvinna med bättre egenskaper. Detta gör att det inte blir lika viktigt för mannen att vara selektiv i sitt val av sexualpartner. Tvärtom – ett polygamt beteende kan vara gynnsamt på det sättet att mannen därigenom ökar sina chanser att sprida sina gener.
Om mannen dessutom har sådana egenskaper som gör honom ägnad att på ett effektivt sätt försörja kvinnan och barnen och skydda dem från fiender torde sannolikheten för att hans gener sprids till kommande generationer öka.

Könsskillnader som kan förväntas
Eftersom män och kvinnor skiljer sig så påtagligt åt, i fråga om vilka egenskaper som är ändamålsenliga för att effektivt föra de egna generna vidare till kommande släktled, måste man räkna med att evolutionstrycket främjat utvecklingen av olika egenskaper hos män och kvinnor.
Med denna utgångspunkt skulle man sålunda förvänta sig att män skulle vara större och starkare med en större förmåga till kortvariga energiinsatser medan kvinnor skulle förväntas ha större förmåga att uthärda långvariga fysiska påfrestningar. De flesta är nog överens om att sådana skillnader föreligger mellan könen.
Men inte bara i fysiskt avseende skulle man förvänta sig könsskillnader. Vad gäller intellektuella egenskaper skulle man förvänta sig större spatial och matematisk förmåga och större logisk förmåga hos mannen för att göra honom mer skickad för jakt och strid. Hos kvinnan skulle man förvänta sig större verbal och social förmåga och även större empatisk förmåga för att göra henne mer lämpad att sörja för avkommans väl.
Slutligen måste man också räkna med att evolutionen givit upphov till vissa könsskillnader även i grundläggande personlighetsegenskaper. Man skulle kunna förvänta sig att män är mer dominerande, mer offensivt aggressiva, mer oberoende, mer hänsynslösa, mer sensa-tionssökande och även mer sexuellt initiativkraftiga och explorerande än kvinnor.
Å andra sidan skulle man förvänta sig att kvinnor är mer trygghetssökande och mer sexuellt återhållsamma och relationssökande än män. I den mån kvinnor kan förväntas vara aggressiva skulle man förvänta sig att aggressiviteten var mer defensiv än offensiv.
Det går knappast att komma ifrån att just de olikheter i egenskaper mellan könen som man skulle förvänta sig utifrån en evolutionär analys stämmer väl överens med de olikheter som ligger i allmänna uppfattningar om vad som är manligt och vad som är kvinnligt.

Kriminalitet och våldsbenägenhet
Att ett aggressivt beteende och en benägenhet att tillgripa våld är mer utmärkande hos män än hos kvinnor är väl känt i alla samhällen och alla kulturer. Det finns faktiskt inte ett enda exempel på ett samhälle där dessa egenskaper skulle vara mer uttalade hos kvinnorna än hos männen.
Till yttermera visso är denna könsskillnad inte en specifikt mänsklig företeelse. Motsvarande skillnader ses hos nästan alla arter. Hos nyfödda rhesusapor ser man till exempel en könsdifferentiering i benägenheten att göra våldsutfall redan när djuren bara är några veckor gamla.

Könsskillnad i våldsbenägenhet hos nyfödda rhesusapor. Den övre linjen visar medelvärden för antalet våldsutfall i en grupp hannar; den undre linjen i en grupp honor. (Efter Harlow, 1965).

Mönstret går igen hos människan. Benägenheten att begå brott skiljer sig dramatiskt mellan könen. Män är kraftigt överrepresenterade bland förövarna av samtliga brott. Störst är skillnaden mellan män och kvinnor vad gäller grova våldsbrott; minst är skillnaden för snatteri men inte ens för detta brott kommer kvinnorna upp i mer än 45 % av samtliga lagförda personer.

Könsfördelning av personer som lagfördes för vissa brott år 1998
Brott	Antal	Andel män	Andel kvinnor
Mord och dråp	108	87 %	13 %
Misshandel	8 021	91 %	9 %
Rån	8 021	96 %	4 %
Snatteri	17 071	55 %	45 %

Testosteronets roll
Det finns mycket som talar för att de flesta biologiska könsskillnader uppkommer genom inverkan av det manliga könshormonet testosteron. Observationer av effekterna av sådana läkemedel som hämmar detta hormon ger stöd för ett sådant samband.
Bildningen av testosteron sjunker hos mannen under livet. Högst är blodkoncentrationen snart efter puberteten; därefter sjunker den successivt. Det är påfallande hur denna minskning går parallellt med en minskning i benägenheten att begå våldsbrott.

Halten av det manliga könshormonet testosteron sjunker med stigande ålder. Det gör också benägenheten att begå våldsbrott.

Också hos kvinnor tycks testosteron vara av betydelse för benägenheten att begå olika typer av våldsbrott. Sålunda har det rapporterats att kvinnor i fängelse som dömts för offensivt våld (alltså typiskt manligt våld) har befunnits ha högre koncentrationer av testosteron än kvinnor som dömts för defensivt våld.

Sjukdomar och kromosomavvikelser
Betydelsen av testosteron för utvecklingen av typiskt manliga och typiskt kvinnliga egenskaper kan illustreras av några patologiska tillstånd.
Vid Reifensteins syndrom (testikulär feminisering; androgent insensitivitetssyndrom) ses en för män normal kromosomuppsättning (46,XY) men en patologiskt nedsatt känslighet för testosteron. I den kliniska bilden ser man utvecklingen av kvinnliga genitalia, kvinnliga sekundära könskarakteristika, amenorré, infertilitet och mer ”kvinnliga” personlighetsegenskaper.
Vid det adreno-genitala syndromet är förhållandet det motsatta. Patienterna är kvinnor med normal kromosomuppsättning (46,XX). De har förhöjd testosteronproduktion, förstorad klitoris, stark sexualdrift och ett pojkaktigt beteende.
Bilden av att vissa könsskillnader är ärftliga kan även illustreras med några vanliga kromosomavvikelser. Vid Klinefelters syndrom föreligger, hos en man, en extra X-kromosom (47,XXY). Vid detta tillstånd ser man små yttre genitalia, bröstutveckling och en låg sexualdrift.
Vid den kromosomavvikelse som brukar förknippas med vad som har kallats ”supermän” (supermale syndrome), föreligger i stället en (eller ibland flera) extra Y-kromosomer (47, XYY). Dessa män är ofta långa, har ofta ”maskulint” utseende och de har rapporterats vara överrepresenterade bland vålds- och sexualförbrytare.

Samspel med omgivningen
Även om det finns ett mycket omfattande stöd för uppfattningen att flertalet personlighetsegenskaper är biologiskt nedärvda och kvarstår hos individen relativt konstanta under livet måste man komma ihåg att en av dessa egenskapers viktigaste roll är att bestämma hur individen skall reagera i olika livssituationer. Härigenom kommer individens faktiska beteende alltid att styras av både hennes personlighetsegenskaper och betingelserna i omgivningen.
Om två personer beter sig på alldeles olika sätt i situationer som vad gäller de yttre förutsättningarna ter sig likartade talar det för att de skiljer sig åt vad gäller åtminstone någon grundläggande personlighetsegenskap. Två personer som reagerar på väsentligen samma sätt i en viss situation kan å andra sidan förväntas ha vissa personlighetsdrag gemensamma.

Även om beteendet i mycket styrs av biokemiska mekanismer är det inte fråga om något enkelriktat förhållande. Biokemin påverkas också av våra upplevelser.

Även om biologiska faktorer har en avgörande roll för individens personlighet och därmed för dess beteende är inte de biologiska reglermekanismerna statiska. Tvärtom så påverkar aktuella upplevelser aktiviteten i samma biologiska system som de som är involverade i regleringen av beteendet.

Några avslutande påpekanden
Den som till äventyrs blir upprörd över påpekanden om att könsskillnader i personlighetsegenskaper är biologiskt betingade bör beakta följande.