Fyra belönade forskare som flyttar forskningsfronterna framåt

År 2002 delade 12 forskare på Svenska Lundbeckstiftelsens forskningsstipendier på sammanlagt 600.000 kronor. Alla stipendiaterna är engagerade i neurovetenskaplig forskning. För de flesta var det andra och i vissa fall tredje året de tilldelades forskningsbidrag ur stiftelsen. Men några av stipendiaterna har aldrig tidigare figurerat i detta sammanhang och har därmed inte heller fått sin forskning presenterad i TransMittorn.

Som traditionen numera bjuder delades stipendierna ut på Trolleholms slott i Skåne, efter att stipendiaterna i det anrika slottsbiblioteket i föreläsningsform presenterat sin forskning. Ung skarpsynt vetenskaplig nyfikenhet möter livslångt neurovetenskapligt ”professoralt” kunnande och erfarenhet i en synnerligen stimulerande ton och miljö. Det blir förtätat och svårt att komma närmare ”snillen spekulerar-stämning” än så här…

Lundbeckstipendiater

Hur prolifierar stamceller i hippocampus vid antidepressiv behandling?

Ann-Catrin Thoreson, institutionen för neurovetenskap vid Göteborgs Universitet, studerar möjligheterna till stamcellsaktivering i den vuxna hjärnan och basala kopplingar mellan neurogenes och depressiva tillstånd. Tidigare studier har visat att det finns ett samband mellan minskad neurogenes/minskad hippocampusvolym och kronisk depression.
I sitt forskningsprojekt studerar Ann-Catrin Thoreson hur stamcellerna i hjärnan, i motsats till vanliga nervceller, uppenbarligen har en förmåga att föröka sig och bilda vanliga fungerande nervceller. Det har visats att nybildning av neuronala stamceller fortsätter även postnatalt och upp i vuxen ålder, inte bara hos människa utan även hos ett flertal djurarter. Mest framträdande är denna neurogenes i gyrus dentatus i hippocampus, vilket är ett område som är involverat vid flera sjukdomstillstånd i hjärnan och då inte minst vid depression.
Bakgrunden till Ann-Catrin Thoresons forskning är en ny intressant upptäckt som visar på ett samband mellan depression och nybildning av hjärnceller. Nya data har visat att neurogenesen stimuleras av ökande nivåer av neurotransmittorn serotonin. Hypotesen om ett samband mellan neurogenes och depression innebär en helt ny angreppsvinkel för den teoretiska förståelsen av dep-ressionssjukdomen. Förhoppningen är att förklara hur depression uppstår. Vilket är samspelet mellan yttre faktorers påverkan av individen och de organiska förändringar som leder fram till sjukdomen? Ann-Catrin Thoreson och många med henne vill ha svar…

Vilka är kandidatgenerna för panikångest?

Marie Olsson, Göteborg, forskar om panikångest, en kronisk ångestsjukdom med en punktprevalens på 4 procent. Symtomen karakteriseras av plötsligt insättande attacker av intensivt obehag som uppträder spontant och brukar avklinga efter 10–20 minuter. För de flesta av dessa patienter påverkas livskvaliteten påtagligt, och dessvärre ökar paniksyndrom risken för tidig död i kardiovaskulär sjukdom. Etiologin vid paniksyndrom är långt ifrån kartlagd. Till viss del är sjukdomen ärftlig. Vilka gener som är involverade är däremot okänt. Att patienter med paniksyndrom uppvisar en lägre hjärtrytmvariabilitet vet man sen tidigare, vilket utgör en riskfaktor för död i hjärtkärlsjukdom. Kan en autonom obalans ha betydelse för denna sjukdomspatofysiologi? Ett flertal studier har nämligen påvisat en möjlig association mellan paniksyndrom och central and-ningsreglering;

Panikattacker karakteriseras av andnöd och hyperventilation
Panikpatienterna uppvisar ökad respiratorisk variabilitet (även under sömn)
Ångestattacker kan utlösas genom exposition för CO2
Panikpatienter lider oftare av astma än andra

Det är därför angeläget att studera gener som påverkar reglering av hjärtkärlsystemet och andning hos patienter med panikångest. Marie Olsson kommer att studera såväl gener med betydelse för hjärtkärl-systemet och andning till gener av betydelse för serotonerg nervtrans-mission som könshormoners bildning och effekter. Dessutom kommer andningsmönster och hjärt-rytmvariabilitet basalt och under CO2-exposition att studeras, såväl före som under behandling med serotonerga farmaka hos patienter med paniksyndrom.

Har kolecystokinin en farmakologisk roll vid psykiatriska tillstånd?

Diana Radu, Karolinska Institutet, är också förstagångsstipendiat. Skulle man försöka ge en titel till hennes forskning skulle det kanske vara ”psykofarmakologiska aspekter på kolecystokinin (CCK)”. En titel som kanske inte bara förvirrar TransMittorns reporter utan även en och annan läsare. Enligt de gamla läroböckerna är kolecystokinin en gastrointestinal peptid. I ett försök att uppdatera sig finner man att CCK påvisats även i hjärnan som en neuropeptid (för ett kvarts sekel sedan).
CCK har visat sig interagera med flera olika neurotransmittorsystem, som tycks finnas inblandade i olika psykiatriska sjukdomar. Det handlar om dopamin-, glutamat- och serotoninsystemen. System som är inblandade vid såväl psykotiska som affektiva sjukdomar, smärta och ätstörningar som vid (o)normal psykisk stress. Vid schizofreni ser man påverkan på CCK-systemet bl a i form av låga CCK-halter i cerebrospinalvätska, låg receptorbindning i frontal-cortex och låga peptidhalter i hippocampus. Vidare har CCK-agonister visat sig kunna inducera ångest hos såväl friska försökspersoner som individer med ångestsjukdom.
Diana Radu kommer nu bland annat att studera CCK-systemet vid stress och ångest och kartlägga genuttryck för markörer för CCK-transmission i human- och aphjärna.

Kan depression och tinnitus lindras/botas
med EPA- tillskott?

Ann Gardner från Stockholm studerar mitokondriella dysfunktioner hos deprimerade patienter med tinnitus. Tinnitus har visat sig vara ett vanligt symtom vid obehandlad depressionssjukdom. För närvarande finns ingen rekommenderad behandling för tinnitus. Studier har nu visat att det föreligger signifikanta skillnader i fördelningen av regionalt hjärnblodflöde mellan friska kontroller och patienter med kronisk depression, och man ser dessutom skillnader mellan deprimerade patienter med eller utan tinnitus.
Avvikelser i mitokondriefunktioner har rapporterats för patienter med depression, och här ses bland annat förhöjda nivåer av kreatinkinas och laktat samt förhöjd produktion av fria radikaler. Eicosapentaenoic acid (EPA) påverkar genuttryck för mitokondriella enzym, och just låga EPA-nivåer har rapporterats föreligga vid depression. Vad som bland annat väckt Ann Gardners nyfikenhet är att EPA-tillskott hos patienter med behandlingsresistenta depressioner lett till signifikant förbättring. Och det är just detta hon kommer att studera. Kan EPA-behandling med 1 gram per dag under ett års tid ge effekt såväl mot depression som tinnitus?