Tjugo år av kiral forskning
Debatten om kirala läkemedelsmolekyler
och dess enantiomerer har nu pågått ett par decennier.
Forskarna har idag kunnat visa att det oftast föreligger
klara funktionsskillnader såväl mellan de båda ingående
enantiomererna som mellan respektive enantiomer jämfört
med racematformen.
Skillnaderna på farmakodynamisk nivå omfattar stereoselektiva
effekter på receptorer, jonkanaler, cellulära transporterare
och enzym. Denna kunskap kan idag inte minst tillämpas
inom det psykofarmakologiska fältet.
Påtaglig variation
Den farmakodynamiska/far-makokinetiska effekten av respektive
enantiomer jämfört med den racemiska molekylens effekt
kan variera högst påtagligt mellan olika läkemedel.
Det tycks finnas läkemedel vars racemiska form kan ha
terapeutiska fördelar jämfört med de båda ingående enantiomererna
var för sig.
Samstämmighet
Det råder dock en stor samstämmighet om att det stora
flertalet racemiska läkemedelsmolekyler har en aktiv enantiomer
och att denna ensam har en effekt och biverkningsprofil
som är minst lika fördelaktig som racemat-formen. För
vissa läkemedel kan den aktiva enantiomeren ha kliniska
fördelar framför racematet.
Fördelar
De fördelar som kan ses hos såväl befintliga enantiomeriska
läkemedel som hos dem som är under utveckling är:
Dessutom erbjuder ofta den rena enantiomerformen av ett
läkemedel bättre farmakokinetiska monitoreringsmöjligheter,
som exempelvis uppföljning av dos–respons-förhållandet.
Följaktligen
går också utvecklingen alltmer mot utvecklandet av enantiomeriska
läkemedel. Såväl nya farmakologiska forskningsrön som
nya tekniska produktionsmöjligheter gör att man redan
i ett tidigt skede av utvecklandet av ett nytt läkemedel
har siktet inriktat på framtagandet av en enantiomer framför
racematformen.