Vad kan enantiomerer erbjuda?

Människokroppen är i högsta grad ett uttryck av den kirala strukturen i naturen. Många av kroppens beståendsdelar är kirala. Som ett exempel kan nämnas att 21 av våra 22 aminosyror är kirala.

Följaktligen finner vi också kiralitet hos många av kroppens läkemedelsreceptorer.

Hypotesbyggande
De första kunskaperna om den farmakologiska stereoselektiviteten kom under 1900-talets början. Det dröjde dock till tidigt 1980-tal innan hypotesbyggandet kom igång på allvar för farmakologisk stereoselektivitet.
Det antogs att den ena av ett läkemedels båda enantiomerer ensam besatt den farmakologiska effekten. Den andra enantiomeren betraktades som en inaktiv isomerisk ballast. I vissa fall tillskrevs den även en direkt toxisk effekt. Idag vet man att frågan om de båda enantiomererna är betydligt mer komplex än så.
Riktlinjerna när det gäller kirala läkemedel har hela tiden uppdaterats efter de nya vetenskapliga landvinningar som gjorts inom området. Såväl i USA (FDA) som i Europa (CPMP) finns nu juridiskt fastställda riktlinjer för utveckling och framtagande av nya läkemedel. Bland annat sägs att försök skall göras för att separera nya stereoisomeriska läkemedel. Vidare skall en utvärdering göras av den aktiva enantiomeren.

Två utvecklingslinjer
I praktiken innebär det att läkemedelsföretag har två utvecklingslinjer att följa i samband med framtagningen av ett nytt läkemedel. Antingen utvecklar man redan från början en enantiomer eller så syntetiserar man ett racemat, som sedan delas upp i två enantiomerer.
För närvarande är det dock möjligt att få nya racemiska läkemedel godkända. Kraven har dock blivit hårdare. Detta har i sin tur resulterat i en trend att alltfler läkemedelsbolag numera försöker utveckla enantiomeriska läkemedel med den konsekvensen att allt färre utvecklingsarbeten av racemat initieras.

Från racemat till enantiomer
Konceptet att utveckla en enantiomer från ett redan godkänt racemat har hög acceptans från myndighetshåll. I USA ses utvecklingen från ett racemat till enantiomer bara som en ny form av ett redan existerande läkemedel. I Europa kräver dock CPMP mer information om den nya enantiomeren före en registrering. I Japan är kraven ännu hårdare och här krävs även information om den från racematet avlägsnade enantiomeren.
Registreringarna av nya enantiomeriska läkemedel från tidigare godkända racemat har dock hittills varit färre än vad som förväntats. Idag och framgent kommer uppenbarligen läkemedelsindustrin att ha fokus inställt på enantiomerer vid framtagning/utveckling av nya läkemedel.

Racemiska läkemedelsmolekyler (bestående av såväl aktiv som inaktiv (vänster/höger) hälft av en spegelbildsmolekyl   Racemiska läkemedelsmolekyler (bestående av såväl aktiv som inaktiv (vänster/höger) hälft av en spegelbildsmolekyl Racemisk läkemedelsmolekyl Enantiomerisk läkemedelsmolekyl Läkemedelsreceptor             En läkemedelsmolekyls inaktiva enantiomer, som inte passar som hand i handske i receptorn kan blockera receptorn och i vissa fall medverka till uppkomsten av oönskade biverkningar. Hos rena enantiomeriska läkemedel kan inte detta fenomen uppstå.