Hetsätningens neurobiologiska bakgrund – finner vi den i AP-2b?

Jarmila Hallman

Det har spekulerats i att ätstörningar och andra personlighetsstörningar med låg impulskontroll delvis skulle kunna bero på låg aktivitet i hjärnans serotonerga system.
Det är transkriptionsfaktorn AP-2beta (diskuterad i ovanstående artikel) som reglerar aktiviteten hos gener som styr bl a monoaminsystemens utveckling och aktivitet. AP-2beta styrs dels av AP-2beta genens aktiveringsgrad och dels av genens utseende. Här finns två alleler:(CAAA)₄ och (CAAA)₅.
Ett flertal serotonerga gener har bindningsställen för AP-2beta i regulatoriska regioner (promotorregioner). AP-2beta är en transkriptionsfaktor som har förmåga att reglera ett flertal monoaminerga geners uttryck.
Frågan som docent Jarmila Hallman och hennes forskarkollegor på institutionen för neurovetenskap vid Uppsala universitet ville söka svaret på var; Är AP-2beta associerad till hetsätning?
Deras forskningsresultat gav ett nära nog förbluffande starkt positivt svar på den uppsatta hypotesen. Ca två tredjedelar av de hetsätande kvinnorna i studien visade sig vara homozygota för den långa allelen (CAAA)₅. Detta medan endast ca en tredjedel av kvinnorna i kontrollgruppen var homozygota för den långa allelen (CAAA)₅.
Jarmila Hallman och hennes kollegor försökte i den aktuella studien även utröna huruvida AP-2beta är involverad i den molekylära verkningsmekanismen för olika antidepressiva läkemedel.
Även här föll forskningsresultatet väl ut. Det visade sig nämligen att både nivåerna och den DNA-bindande aktiviteten av AP-2 nedreglerades genom behandling med de två antidepressiva substanser (citalopram och imipramin) som studerades. I sin konklusion kunde forskargruppen konstatera att hetsätare i stor utsträckning har en annorlunda AP-2beta gen än kvinnorna i kontrollgruppen. Detta i sin tur ger ett annorlunda monoaminsystem (exempelvis det serotonerga), vilket kan ge upphov till symtom och ett beteende som vid hetsätning.
Beträffande AP-2beta involvering i antidepressiva läkemedels molekylära verkningsmekanismer kanske forskargruppens fynd kan komma att öppna upp för forskning på helt nya antidepressiva läkemedel. Här handlar det i så fall om antidepressiva substanser med modulerande effekt på AP-2beta.