TransMittorn gratulerar Arvid Carlsson till årets nobelpris

Arvid Carlsson

TransMittorns redaktion och undertecknade medicinska redaktörer vill med stor glädje gratulera Arvid Carlsson till nobelpriset i medicin för år 2000. Det är självfallet för forskningen kring transmittorer i hjärnan som TransMittorn i första hand vill framföra sina gratulationer. TransMittorn har vid flera tillfällen haft till uppgift att rapportera från informationsmöten, vid vilka Arvid Carlsson generöst ställt upp som föredragshållare.
Arvid Carlssons betydelse för svensk psykiatri kan knappast övervärderas. Tack vare hans insatser inom psykofarmakologin har svensk psykiatri förankrats i ett biologiskt synsätt, som blivit fruktbart och gett svensk psykiatri en framskjuten plats internationellt. Utan tvekan har Arvid Carlsson också haft betydelse för skandinavisk psykiatri genom föredrag och insatser i Skandinaviskt Sällskap För Psykofarmakologi. Detta sällskap har Arvid Carlsson varit med om att starta och redan 1984, då sällskapet firade sitt 25-års-jubileum, skrev en av oss om Arvid Carlsson följande:

”The first president of the association was Arvid Carlsson and his importance for psycho- and neuropharmacology is of course well known far beyond the borders of Scandinavia. I should like to stress one thing in his research – that Arvid Carlsson as few others, has tried to apply the results of basic research in the clinical field and in treat- ment strategies. The story of dopamine is illustrative. Dopamine and its role as a neurotransmitter in the human brain were described by Arvid Carlsson and his group in the fifties.” --- ”Treatment strategies have been formulated on the basis of his work. We have already seen the results in the treatment of Parkinsonism. Important investigations are in progress with new drugs in the treatment of schizophrenia, a research in which Arvid Carlsson is involved. In dementia disorders too there are disturbances of dopamine metabolism and on the basic of these research results treatment strategies can be formulated.”

Så skrevs alltså redan 1984. Ett ytterligare tecken på att detta sällskap uppskattar Arvid Carlsson är att han valts till hedersledamot i sällskapet. Vi medicinska redaktörer i TransMittorn gläds naturligtvis speciellt åt Arvid Carlssons framgångar, eftersom vi har haft förmånen att inom neuropsykiatrisk forskning få samarbeta med honom. Vid en tillbakablick kan vi konstatera att redan på slutet av 50-talet stimulerade Arvid Carlsson en av oss till undersökningar av enzymet monoaminoxidas (MAO) i hjärnvävnad på postmortalt mänskligt material, en forskning som gav intressanta resultat. Metodiken att analysera neurotransmittorer, deras nedbrytningsprodukter och aktiviteten i involverade enzymsystem, på postmortalt hjärnvävnadsmaterial visade sig vara fruktbar. I samarbetet med Arvid Carlsson och hans institution har förändringar i neurotransmittorfunktionen kunnat påvisas vid flera olika sjukdomstillstånd t ex förändringar i samband med åldrandet, vid olika demenstillstånd, i samband med depressionssjukdomar och suicidalt beteende, vid schizofrenisjukdom och självfallet också vid Parkinsons sjukdom. Arvid Carlssons viktigaste insatser har varit att kartlägga neurotransmittor-funktioner såväl i den normala hjärnan som vid neuropsykiatriska sjukdomstillstånd samt att ta fram kemiska medel, vilka kan påverka störd neurotransmittorfunktion och ev fungera som läkemedel. Mest känd är behandlingen av Parkinson-patienter med dopaminerga läkemedel men vi tycker att hans insatser vad gäller selektiva serotoninåterupptagsblockerare (SSRI-preparat) kommit i skymundan. Det var nämligen Arvid Carlsson och medarbetare som tog fram det första SSRI-preparatet, Zimeldin, vilket tillverkades av dåvarande Astra Läkemedel AB. De första patienterna som behandlades med Zimeldin vårdades på S:t Jörgens sjukhus i Göteborg och denna kliniska forskning leddes av en av oss i samarbete med Arvid Carlsson. Vid H Lundbecks framtagande av citalopram har Arvid Carlsson också varit rådgivande. De mycket uppmuntrande fynden innebar början till en ny, mer biverkningsfri behandling av depressiv sjukdom. Ett annat ungefär samtidigt projekt var att behandla patienter med schizofreni med en tyrosinhydroxylas-hämmare varvid neuroleptikadoserna markant kunde reduceras med bibehållen god klinisk effekt. Ett fynd som pekade på dopaminets patofysiologiska roll vid schizofreni och dess behandling.
Det är mycket stimulerande som kliniker att samarbeta med Arvid Carlsson. Han är på ett påtagligt sätt förankrad i verkligheten och kan därför tackla problem på vilken nivå de än befinner sig. Inom forskning är problemen tyvärr inte alltid där man förväntar sig dem. Vi hoppas att han nu även kan tackla de problem som är förenade med att bli nobelpristagare. Vi har hört att pristagare klagat över att livet helt har förändrats efter att de fått ett nobelpris. De kan inte längre göra fullödiga in-satser inom forskningen p g a de engagemang som ett nobelpris innebär. Vi hoppas att Arvid Carlsson skall kunna bemästra även denna situation, så att vi inom den kliniska neurovetenskapen alltjämt får tillfälle att ta del av hans intellektuella briljans och idérikedom.

Carl-Gerhard Gottfries
Jan Wålinder