- Ett större genombrott än vi först kunnat ana?

C G Gottfries

Utvecklingen har gått snabbt under de tre, fyra decennier som följde på det genombrott som introduktionen av moderna psykofarmaka innebar. De psykofarmakologiska landvinningarna tillsammans med framgångar inom andra behandlingsformer, exempelvis psykoterapi och rehabilitering, har lett till att mentalsjukhus har kunnat avvecklas. Psykiskt sjuka kan i hög grad vårdas i hemmen eller i hemlik miljö i nära kontakt med sina anhöriga.
Andra problem inom psykiatrin har emellertid samtidigt tillkommit. Missbruk av läkemedel, droger och alkohol har tilltagit och leder till allvarliga psykiska störningar.Våldet i samhället har ökat och i vår moderna kultur finns sannolikt en väsentligt högre stress än den som förelåg i det svenska samhället på 50-talet. Medicinskt och socialt omhändertagande har lett till allt fler äldre och åldrandet är förenat med ökad såväl somatisk som psykiatrisk sjuklighet. Inom dessa områden har psykiatrin självklart viktiga uppgifter och problemen kan angripas på olika sätt.
I ett fruktbart samarbete mellan psykiatrisk, farmakologisk och neurokemisk forskning och forskningen inom läkemedelsindustrin presenteras nya läkemedel i avsikt att på farmakologisk väg bemästra de psykiska störningar som finns. Jag tror att vi inom geriatrisk psykiatri redan kan göra mycket. Underdiagnostik och underbehandling av depressionssjukdom och ångestsjukdom hos den äldre människan är omfattande, detta trots att vi idag har läkemedel som väl lämpar sig för att behandla psykisk sjukdom hos äldre människor.
Jag tänker i första hand på den grupp av läkemedel som kallas selektiva serotoninåterupptagsblockerare (SSRI-preparat). Det är uppenbart att denna nya grupp av läkemedel inte bara kan utnyttjas för att behandla folksjukdomen depression och de speciella depressionsformer som finns hos den äldre människan, utan även kan utnyttjas vid behandling av bl a ångest och tvångssjukdomar. Man frågar sig om införandet av SSRI-preparaten kanske är ett större genombrott inom psykofarmakologin än vi från början varit medvetna om.