Vid vilka ångestsjukdomar är SSRI-medlen effektiva? ¹

Under de senaste åren har den kliniska forskningen kring farmakologisk ångestbehandling fokuserats på de serotoninerga medlen, särskilt de selektiva serotonin- återupptagshämmarna(SSRI).

För både tvångssyndrom och panikångest har den gynnsamma effekten av starka serotoninåterupptagshämmare (StSRI) (dels klomipramin, dels SRI) varit känd i mer än ett decennium. Det hävdades länge att av ångestsjukdomarna var det endast dessa två tillstånd som var mottagliga för behandling med StSRI. Senare studier talar dock för att denna föreställning är felaktig. Nu har StSRI visats utöva gynnsamma effekter vid flertalet tillstånd som i DSM-IV återfinns under rubriken ångestsjukdomar.
Uppfattningen att patienter med GAD svarar på benzodiazepiner, men inte på antidepressiva medel är exempelvis ej korrekt. I en aktuell kontrollerad studie visades imipramin vara klart överlägset diazepam vid behandling av GAD.
Vid social fobi har MAO-hämmare visats utöva gynnsamma effekter. Aktuella studier talar för att även StSRI är verksamma vid social fobi (här är dock den kliniska dokumentationen ännu ofullständig).
Också vid posttraumatisk syndrom () har StSRI enligt öppna studier ofta gynnsamma effekter (För denna indikation saknas dock också kontrollerade studier).
Den tidigare uppfattningen att återupptagshämmare inte påverkar andra ångesttillstånd än panik- och tvångssyndrom måste således revideras. De antidepressiva läkemedlen har visats mer eller mindre effektiva vid alla de kroniska ångestsjukdomar vid vilka de hittills har prövats.. För att effekten av StSRI vid GAD, social fobi och PTSD skall anses slutligt bekräftad krävs dock ytterligare klinisk dokumentation.
Vid behandling av depression är återupptagshämmare med seroto-ninerg profil varken mer eller mindre effektiva än de antidepressiva preparat som i huvudsak påverkar de noradrenerga synapserna.
Vid paniksyndrom och OCD liksom vid ett antal OCD-relaterade tillstånd har däremot återupptagshämmare med uttalade effekter på hjärnans serotoninerga synapser visats klart överlägsna de preparat som har en mer noradrenerg profil. Motsvarande förhållande tycks för övrigt även föreligga vid behandling av premenstruellt syndrom. Även om det är rimligt att tänka sig att detta mönster gäller också vid behandling av övriga tillstånd präglade av ångest och/eller nedsatt impulskontroll, så bör det betonas att några jämförande studier mellan olika antidepressiva preparat ännu ej genomförts vid GAD, social fobi och PTSD.
Artikeln är ett sammandrag av en mer omfattande artikel av Elias Eriksson i Läkemedelsverkets Information nr 1 1995

1. Information från Läkemedelsverket, nr 1, 1995